Uri Avnery

1.3.08

Godmorgon Hamas.

VI ISRAELER lever i en värld av spöken och monster. Vi bedriver inte ett krig mot levande människor och verkliga organisationer, men mot djävlar och demoner vilka är ute efter att förgöra oss. Det är ett krig mellan Ljusets söner och Mörkrets söner, mellan det absolut goda och det absolut onda. Det är så det ser ut för oss och det är också så det ser ut för den andra sidan.

Låt oss försöka att bringa detta krig ner från en skenverklighet till verklighetens solida grund. Det kan inte finnas varken någon vettig politik eller förnuftig diskussion om vi inte avlägsnar oss från skräckens och mardrömmarnas värld.

Efter Hamas seger i de palestinska valen sa Gush Shalom att vi måste tala med dem. Här är några av de frågor som från alla håll skjölde över mig:

- Tycker du om Hamas?

Inte alls. Jag har mycket starka sekulära övertygelser. Jag motsätter mig varje ideologi som blandar politik med religion - vare sig det är judendom, islam eller kristendom, i Israel, arabvärlden eller Amerika.

Detta hindrar mig inte från att tala med människor från Hamas, liksom jag talar med andra människor vars åsikter jag inte delar. Det har inte hindrat mig från att vara gäst i deras hem, utväxla åsikter med dem och försöka förstå dem. En del av dem tyckte jag om, andra inte.

- Det har sagts att Hamas skapades av Israel. är det sant?

Israel “skapade” inte Hamas, men Israel hjälpte dem alldeles säkert under dess begynnelse.

Under ockupationens första 20 år såg Israels ledning PLO som sin främsta fiende. Det var anledningen till att Israel favoriserade palestinska organisationer som kunde underminera PLO. Ett exempel på detta var Ariel Sharons löjliga försök att upprätta arabiska “samhällsförbund” som skulle agera som ockupationens ombud.

Det israeliska säkerhetssamfundet, som under de senaste 60 åren nästan varje gång har misslyckats med att förutse händelser i arabvärlden, misslyckade också denna gång. De trodde att bildandet av en islamsk organisation skulle försvaga det sekulära PLO. Medan de ockuperade territoriernas militära administration kastade i fängelse varje palestinier som var politiskt aktiv - även för fred - rörde de inte religiösa aktvister. Moskén blev den enda plats där palestinier kunde träffas och planera politiska aktioner.

Denna politik var naturligtvis baserad på en fullständig oförståelse för islam och den palestinska verkligheten.

Hamas grundades officiellt omedelbart efter den första intifadans utbrott vid slutet av 1987. Den israeliska säkerhetstjänsten (känd som Shabak eller Shin Bet) hanterade den med silkeshandskar. Bara ett år senare arresterade den dess grundare, shejk Ahmad Yassin.

Det är ironiskt att Israels ledare nu stödjer PLO i hopp om att underminera Hamas. Det finns inget bättre bevis för våra “experters” dumhet beträffande arabiska frågor, stammande från såväl arrogans som förakt. Hamas är mycket farligare för Israel än PLO någonsin varit.

- Visade Hamas valseger att islam var på uppgång hos det palestinska folket?

Inte nödvändigtvis. Det palestinska folket blev inte mer religöst över en natt.

Det är sant att det finns en långsam islamiseringsprocess i hela regionen från Turkiet till Jemen och från Marocko till Irak. Det är den unga generationen arabers reaktion på den sekulära nationalismens misslyckande att lösa deras nationella och social problem. Men det var inte detta som orsakade jordbävningen i det palestinska samhället.

- Om det nu var så, varför vann Hamas?

Det fanns flera anledningar. Den främsta var den växande övertygelsen bland palestinierna att de aldrig skulle få någonting från israelerna med ickevåldsliga medel. Efter mordet på Yassir Arafat trodde många palestinier att om de valde Mahmoud Abbas till ny president skulle han få från Israel och USA det som dessa inte hade velat ge Arafat. De fann att det var det motsatta som hände. Inga verkliga förhandlingar, medan bosättningarna för varje dag blev större.

De sa till sig själva att om inte fredliga medel verkar så finns det inga alternativ till våldsmetoder.

Men också att korruptionen i de högre skikten inom Fatah hade nått sådana proportioner att majoriteten av palestinierna var fyllda av avsky. Så länge som Arafat levde var korruptionen på något sätt tolererad eftersom alla visste att Arafat själv var ärlig, och hans mycket stora betydelse för den nationella kampen ställde hans administrations tillkortakommanden åt sidan. Hamas, å andra sidan, betraktades som fläckfria och deras ledare inte korrupta. Hamas skolor och sociala institutioner, huvudsakligen finansierade av Saudiarabien, var allmänt respekterade.

Också splittringen inom Fatah hjälpte Hamas kandidater.

Det antogs allmänt, även av Hamas själva, att Hamas, som inte tidigare deltagit i val, endast representerade ca 15 - 25 % av väljarna.

- Finns det rimliga skäl att anta att palestinierna själva störtar Hamas?

Så länge som ockupationen pågår finns det ingen chans att de gör det. En israelisk general sa denna vecka att om Israels armé slutar att operera på Västbanken skulle Hamas även där ta över från Abbas.

Mahmoud Abbas administration vilar på fötter av lera - amerikanska och israeliska fötter. Om palestinierna till slut förlorar det förtroende de fortfarande har för Abbas skulle hans makt falla samman

- Men hur skall man kunna nå en uppgörelse med en organisation som deklarerar att den aldrig kommer att erkänna Israel och vars stadgar uppmanar till den judiska statens förintelse.

All detta tal om “erkännande” är nonsens, en förevändning för att undvika dialog. Vi behöver inget “erkännande” från någon. När USA startade en dialog med Vietnam krävde den inte att bli erkänd som en anglosaxisk, kristen och kapitalistisk stat.

Om A undertecknar ett avtal med B betyder det att A erkänner B. Allt annat är struntprat.

Oväsendet över Hamas stadgar är detsamma som bråket över PLO:s stadgar på sin tid. Det var ett fullständigt oviktigt dokument som i åratal användes av våra representanter som undanflykt för att vägra tala med PLO. Himmel och jord revs upp för att tvinga PLO att upphäva dem. Vem minns detta idag? Handlingarna idag och imorgon är betydelsefulla, gårdagens papper är det inte.

- Vad skulle vi tala med Hamas om?

Först av allt om en vapenvila. När ett sår blöder måste blodflödet först stoppas innan såret kan behandlas.

Hamas har många gånger föreslagit en vapenvila, Tahidiyeh (“tystnad”) på arabiska. Detta skulle innebära ett stopp för alla fientligheter: Qassams och Gradraketer och granater från Hamas och de andra organisationerna, “målbestämda avrättningar”, militära intrång och svältning från Israel.

Förhandlingarna skulle ske under Egyptens ledning, särskilt sedan de skulle vara tvungna att öppna gränsen mellan Gazaremsan och Sinai. Gaza måste får tillbaka sin frihet till kommunikation med världen till lands, sjöss och i luften. 

Om Hamas kräver att vapenvilan skall utsträckas också till Västbanken skall också detta diskuteras. Det skulle nödvändiggöra en Hamas-Fatah-Israel trialog.

- Skulle inte Hamas utnyttja vapenvilan till att beväpna sig?

Säkerligen. Det skulle även Israel göra. Kanske kommer vi till slut att lyckas finna ett försvar för kortdistansracketer.

- Om vapenvilan håller, vilket kommer nästa steg att bli?

Ett vapenstillestånd, Hudnah på arabiska.

Hamas skulle ha problem med att skriva under en formell överenskommelse med Israel eftersom Palestina är ett Waqf - ett slags religiöst område. (Det uppstod en gång av politiska skäl. När kalifen Omar erövrade Palestina var han rädd att hans generaler skulle dela landet emellan sig, så som de redan hade gjort i Syrien. Därför kungjorde han att det var Allahs egendom. Detta påminner om vårt eget religiösa folks inställning, som vidhåller att det är en synd att ge upp någon del av landet eftersom Gud uttryckligen har utlovat det till oss.)

Hudnah är ett alternativ till fred. Det är ett begrepp som är djupt förankrat i den islamska traditionen. Profeten Muhammed själv kom överens om en Hudnah med Meckas härskare, med vilka han var i krig efter sin flykt från Mecka till Medina. (För övrigt, innan denna Hudnah hade upphört antog invånarna i Mecka islam och profeten gick fredligt in i staden.) Sedan dess har den religiös sanktion, omöjlig för troende muslimer att bryta mot.

En Hudnah kan vara i många år och obegränsat utsträckas. En lång Hudnah är i praktiken fred, om det i relationen mellan de två parterna skapas en fredlig verklighet.

- Är därför en formell fred omöjlig?

Det finns en lösning även för detta. Hamas har tidigare förklarat att de inte motsätter sig att Abbas genomför fredsförhandlingar, på villkor att avtalet som uppnås föreläggs en folkomröstning. Om det palestinska folket godkänner det har Hamas förklarat att de kommer att acceptera folkets beslut.

- Varför skulle Hamas acceptera det?

Som varje palestinsk politisk kraft strävar Hamas efter makten i den palestinska stat som kommer att upprättas längs 1967 års gränser. För det behöver de majoritetens förtroende. Det finns inga som helst tvivel om att den stora majoriteten av det palestinska folket vill ha en egen stat och fred. Detta vet Hamas väl. De kommer inte att göra någonting som skulle åsidosätta majoriteten av folket.

- Och var är Abbas plats i allt detta?

Han skulle bli pressad att komma till ett avtal med Hamas i enlighet med de tidigare överenskommelserna som man kom fram till i Mecka. Vi tror att Israel har ett intresse av förhandlingar med en palestinsk regering som inkluderar de två stora organisationerna, så att det avtal som nås skulle accepteras av nästan alla delar av det palestinska folket.

- Arbetar tiden för oss?

Under många år sa Gush Shalom till den israeliska allmänheten att låt oss stifta fred med Yasser Arafats sekulära ledarskap, eftersom annars kommer den nationella konflikten att vändas till en religiös konflikt. Olyckligtvis har också denna profetia blivit sann.

De som inte ville ha PLO fick Hamas. Om vi inte kommer till tals med Hamas kommer vi att ställas inför mer extrema islamiska organisationer, likt Talibanerna i Afghanistan.

Uri Avnery

upp