Uri Avnery biografi på svenska
Uri Avnery 6.12.08
Memorandum för
Obama
Till: blivande
presidenten Barack Obama Från: Uri Avnery,
Israel
I all ödmjukhet ber jag
här att få framföra förslag som är baserade på mina 70 år av erfarenhet som
motståndsman före 1948, elitsoldat under 1948 års krig, mångårig utgivare av ett
nyhetsmagasin, ledamot av Knesset och grundare av en fredsrörelse.
(1) Beträffande en israelisk - arabisk fred
bör Ni agera från dag ett. (2) De israeliska
valen äger rum i februari 2009. Ni kan påverka resultatet, indirekt men
betydelsefullt och konstruktivt, genom att tillkännage Er otvetydiga
beslutsamhet att uppnå israelisk - palestinsk, israelisk - syrisk och israelisk
- arabisk fred under år 2009. (3) Olyckligtvis har
alla Era föregångare sedan 1967 spelat ett dubbelspel. Medan de har sagt
sig vara för fred och ibland även gjort vissa ansträngningar för det, har de i
verkligheten stött vår regering då den gått åt motsatt håll. Särskilt har de
gett underförstått samtycke till byggandet och utvidgandet av israeliska
bosättningar på de ockuperade palestinska och syriska territorierna, något som
är en landmina på vägen till fred. (4) Alla
bosättningarna är illegala enligt internationell lag. Den skillnad som
ibland påstås mellan s.k. illegala utposter och de andra bosättningarna är ett
propagandatrick avsett att dölja denna enkla sanning. (5) Alla bosättningar
sedan 1967 har byggts med det uttryckliga målet att göra en palestinsk stat -
och därmed fred - omöjlig, genom att skära territoriet för en blivande
palestinsk stat i strimlor. Praktiskt taget alla våra regeringars departement
och armén har öppet eller i hemlighet hjälpt till att bygga och utvidga
bosättningarna - vilket bekräftas av den år 2005 för regeringens(!) räkning
framlagda rapporten av advokat Talia Sasson. (6) Idag uppgår
antalet bosättare på Västbanken ca 250.000 (utöver de 200.000 bosättarna
inom området stora Jerusalem, vars ställning något skiljer sig). De är politiskt
isolerade och ibland avskydda av en majoritet av den israeliska allmänheten, men
åtnjuter betydande stöd inom armén och regeringens ministerier. (7) Ingen israelisk
regering skulle våga konfrontera bosättarnas politiska och materiella makt.
En sådan konfrontation skulle behöva mycket starkt ledarskap och
oförbehållsamt stöd av USA:s president, för att ha någon möjlighet att lyckas. (8) Saknas detta blir
alla "fredsförhandlingar" ett hyckleri. Den israeliska regeringen och
dess amerikanska uppbackare har gjort allt som är möjligt för att förhindra
förhandlingar med såväl palestinierna som syrierna för att nå varje avslutande,
av rädsla för att provocera en konfrontation med bosättarna och deras anhängare.
De nuvarande "Annapolis" förhandlingarna är lika substanslösa som de föregående,
varje sida upprätthåller masken inför sina egna politiska intressen.
(9)
Clintonadministrationen, och än mer Bushadministrationen, tillät den israeliska
regeringen att fortsätta med denna innehållslösa politik. Det är därför en
tvingande nödvändighet att förhindra medlemmar av dessa administrationer från
att driva Er Mellanösternpolitik i dessa gamla spår. (10) Det är
betydelsefullt för Er att göra en fullständigt ny start, och göra detta
offentligt känt. Diskrediterade idéer och misslyckade initiativ - som Bushs
"vision", Vägkartan, Annapolis och liknande - måste kastas på historiens
skräphög. (11) För att starta på
nytt måste målet för en amerikansk politik uttryckas klart och koncist.
Detta bör vara att uppnå en fred baserad på Tvåstatslösningen inom en uttalad
tidsperiod (säg till slutet av 2009). (12) Det skall påpekas
att detta mål är baserat på en omvärdering av amerikanskt nationellt intresse
för att avsevärt förbättra de amerikansk - arabiska och amerikansk -
muslimska relationerna, stärka fredsinriktade regimer, slå tillbaka terrorism av
al-Qaidatyp, göra slut på krigen i Irak och Afghanistan och nå en uppgörelse med
Iran. (13) Detaljerna i en
israelisk - palestinsk fred föreligger. De har utkristalliserats under
tusentals timmar av förhandlingar, konferenser, möten och samtal. De är
följande: a. En suverän och
livsduglig palestinsk stat kommer att etableras sida vid sida med staten Israel. b. Gränsen mellan de
två staterna kommer att basera på stilleståndslinjen före 1967 ("Gröna
Linjen"). Mindre betydelsefulla korrigeringar kan göras under ömsesidig
överenskommelse om utbyte av territorier på 1:1 basis. c. Östra Jerusalem,
inklusive Haram-al-Sharif (Tempelberget) och alla arabiska kvarter skall
tjäna som Palestinas huvudstad. Västra Jerusalem inklusive västra Muren och alla
judiska kvarter skall tjäna som Israels huvudstad. En gemensam kommunal
myndighet baserad på jämlikhet må etableras under ömsesidigt samtycke, för att
administrera staden som en territoriell enhet. d. Alla israeliska
bosättningar - med undantag för de som kan anslutas till Israel inom ramen
för en ömsesidig överenskommelse om utbyte av territorier - kommer att evakueras
(se 15 nedan). e. Israel skall i
princip erkänna rätten för flyktingarna att återvända. En gemensam
sannings- och försoningskommission sammansatt av palestinska, israeliska och
internationella historiker skall undersöka 1948 och 1967 års händelser och
avgöra vem som var ansvarig för vad. Varje flykting skall ges valet att (1)
återvända till staten Palestina, (2) stanna kvar där denne nu är bosatt och
erhålla generös kompensation, (3) återvända till Israel och där bosätta sig, (4)
emigrera till annat land och erhålla generös kompensation. Det antal flyktingar
som kommer att återvända till Israel skall bestämmas genom ömsesidig
överenskommelse vid vilken att det är underförstått att detta antal inte
väsentligen förändrar Israels demografiska sammansättning. De stora summor som
krävs för att genomföra denna lösning måste i världsfredens intresse ske med
bistånd av det internationella samfundet. Detta kommer att spara mycket av de
pengar som idag spenderas för militära ändamål och av det direkta biståndet från
USA. f. Västbanken, östra
Jerusalem och Gazaremsan utgör en nationell enhet. En exterritorial
anslutning (väg, järnväg, tunnel eller bro) skall ansluta Västbanken med
Gazaremsan. g. Israel och Syrien
skall underteckna en fredsöverenskommelse. Israel skall dra sig tillbaka till
före 1967 års gräns och alla bosättningar på Golanhöjderna skall utrymmas.
Syrien skall upphöra med alla direkta eller indirekta antiisraeliska
aktiviteter. De två parterna skall etablera normala relationer mellan sig. h. I enlighet med det
saudiarabiska fredsinitiativet skall alla medlemsstater i Arabförbundet
erkänna Israel och etablera normala relationer med Israel. Samtal om en framtida
Mellanösternunion enligt EU-modell, med Turkiet och Iran som tänkbara medlemmar,
kan övervägas. (14) Palestinsk
enighet är väsentlig för fred. Fred med endast en del av folket är av utan
värde. USA skall underlätta palestinsk försonig och enighet inom de palestinska
institutionerna. För att uppnå detta skall USA upphöra med sin bojkott av Hamas,
som vann de senaste valen, starta en politisk dialog med rörelsen och uppmuntra
Israel att göra detsamma. USA skall respektera varje resultat av ett
demokratiskt palestinskt val. (15) USA skall stödja
Israels regering då den konfronterar problemet med bosättningarna.
Från idag skall bosättare ges ett år att frivilligt lämna de ockuperade
territorierna, och då kompenseras så att de kan bosätta sig i Israel. Därefter
skall alla bosättningar evakueras, utom de inom de områden som anslutits till
Israel enligt fredsöverenskommelsen. (16) Jag föreslår
att Ni, som USA:s president, kommer till Israel och riktar er personligen till
Israels folk, inte enbart från Knessets talarstol utan även vid ett massmöte
på Rabintorget i Tel-Aviv. Egyptens president Anwar Sadat kom till Israel 1977
och genom att vända sig direkt till Israels folk förändrades deras attityd
fullständigt för fred med Egypten. För närvarande känner sig de flesta israeler
otrygga, osäkra och rädda för varje djärvt fredsinitiativ, delvis beroende på
ett djupt misstroende till allt som kommer från den arabiska sidan. Ert
personliga ingripande vid ett kritiskt ögonblick skulle bokstavligen åstadkomma
ett under genom att skapa den psykologiska grunden för fred. Uri Avnery ______________________________________________________ Denna artikel publicerades
i det aktuella numret av den judisk-amerikanska månadstidskriften TIKKUN. Övers. fr.
eng. Sven Börtz