Uri Avnery
8.9.07
Bil'in! Bil'in!
NÄR MINA vänner drabbas av misströstan visar jag dem ett stycke målad betong som jag köpt i Berlin.
Det är en liten rest av Berlinmuren.
Jag säger till dem att jag, när den tiden kommer, ämnar ansöka om rättighet att sälja delar av Separationsmuren.
Ibland när jag håller föredrag för en tysk publik frågar jag: "Hur många av er trodde, en vecka före murens fall, att det skulle hända i er livstid?" Ingen har någonsin räckt upp handen.
Men Berlinmuren föll. Denna vecka hände det även här, visserligen endast en liten del av staketet. Högsta Domstolen beslöt att regeringen skulle avlägsna hindret (som på denna plats består av ett staket med diken, bevakningsvägar och taggtråd) och flytta det närmare den Gröna linjen.
BIBELN SÄGER TILL OSS: "Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända." (Ordspråksboken 24:17) Det är en uppmaning som är mycket svår att följa.
Fienden är i detta fall "Separationshindret". Det är svårt att inte glädja sig, även om detta är en begränsad glädje, en villkorlig glädje, eftersom vi har vunnit en strid, men inte kriget.
För det första, en del av Bil'ins mark har befriats, men inte allt. Det nya staketet kommer fortfarande att vara långt från den Gröna linjen. Längden av den sektion som skall avlägsnas är kortare än två kilometer.
För det andra, Bil'in är bara ett av många samhällen som på grund av muren bestulits på mark.
För det tredje, muren är endast ett av ockupationens medel, och ockupationen blir värre för varje dag.
För det fjärde, på många platser har Högsta Domstolen godkänt staketets utsträckning trots att det inte mindre än i Bil'in stjäl palestinskt land.
För det femte har beslutet om Bil'in också en negativ sida: det ger domstolen ett alibi i världens ögon. Det förlänar bosättarna en tydlig legitimitet på många andra platser. Det skall inte för ett ögonblick glömmas att Högsta Domstolen är ett väsentligt instrument för ockupationen, även om den ibland försöker mildra den.
Som för att understryka detta skyndade domstolen denna vecka att utfärda ett beslut som ger retroaktivt godkännande för ett annat bostadsområde som också har byggts på Bil'ins mark.
Men trots allt detta är i denna desperata kamp även en liten seger en stor seger. Särskilt som det hände i Bil'in.
FÖR BIL'IN är en symbol. Under de senaste två och ett halvt åren har Bil'in blivit en del av vårt liv.
Här har varje fredag, under 135 veckor utan undantag, genomförts en demonstration mot staketet.
Vad är det som är så speciellt med Bil'in, en liten avlägsen by vars namn tidigare var känt av få utombys, om av någon.
Kampen där har blivit en symbol på grund av en ovanlig kombination av faktorer.
a) STÅNDAKTIGHET. Bil'inbornas mod. Också i andra byar har demonstranter visat mod, men här väcker det envisa och hårdnackade motståndet beundran. Vecka efter vecka kommer de tillbaka. Aktivisterna blev gång på gång arresterade och sårade. Hela samhället har lidit av ockuptationsmyndigheternas terror.
Mer än en gång har jag blivit rörd av detta lilla samhälles motstånd. Jag såg de bepansrade jeeparna storma in, sirenernas hysteriska tjut, de tungt beväpnade poliserna hoppa ut och kasta gas- och chockgranater i alla riktningar, unga pojkar som stoppade jeeparna med sina kroppar.
b) BRODERSKAP. Det trehövdade broderskapet mellan samhällets invånare, israeliska fredsaktivister och representanter för internationell solidaritet.
Detta är ett slag av broderskap som inte uttryckes i högtravande tal eller vid meningslösa möten på utländska lyxhotell. Det formades i moln av kvävande tårgas, under vattenkanonernas kaskader, under eld från chockgranater och gummimantlade stålkulor och i Röda Korsets ambulanser och i arméns arrestlokaler. Det har skapat kamratskap och ömsesidigt förtroende när sådant tycktes för alltid förlorat i vårt land.
Sedan Yasser Arafats död har samarbete mellan palestinier och israelisk fredsrörelse förfallit inom många områden. Många palestinier har förlorat tilltro till israelerna, som inte har uppnått de förändringar man hoppats på. Många israeliska fredsaktivister har förlorat hoppet inför den palestinska verkligheten. Men i Bil'in har samarbetet blomstrat.
De israeliska aktivisterna, ledda av de beslutsamma unga kvinnorna och männen i "Anarkister Mot Staketet" har bevisat för palestinierna att de har en israelisk partner som de kan lita på. Bil'inborna har visat för sina israeliska vänner att de är pålitliga och beslutsamma vänner. Jag är stolt över den roll Gush Shalom har spelat i denna kamp.
Nu har domstolen bevisat att sådana demonstrationer, som många ansåg vara meningslösa, verkligen kan ge resultat.
c) ICKEVÅLD. Alltid och överallt. Mahatma Gandhi och Martin Luther King skulle ha varit stolta över sådana lärjungar.
Demonstranterna iakttog helt och hållet ickevåld. Jag kan som ögonvittne intyga detta. Vid alla de demonstrationer i vilka jag deltog såg jag inte en enda gång att någon demonstrant höjde en hand mot någon soldat eller polis. När vid en av protesterna det kastades stenar från demonstranternas grupp, kunde videofilmer klart visa att stenarna kastades av civilklädda poliser som beblandat sig med demonstranterna.
Men vid demonstrationerna förekom våld, mycket våld. Men det kom från soldaterna och gränspolisen som inte kunde tåla, antar jag, synen av palestinier och israeler som agerade tillsammans.
I allmänhet gick det till så här: Demonstranterna marscherade tillsammans från Bil'ins centrum mot staketet. I täten gick unga kvinnor och män som bar symboler för ickevåld. Vid ett tillfälle var de sammanlänkade med handbojor, en annan gång bar de porträtt av Gandhi och Martin Luther King, en gång bars de i burar - fantasi och kreativitet gavs fritt spelrum. Ibland gick välkända personligheter arm i arm längst fram.
Nära staketet väntade på dem en stor grupp soldater och gränspoliser som bar hjälmar och skottsäkra västar och var beväpnade med gevär och granatkastare och med handbojor och batonger dinglande i bältena. Protestanterna stannade inte utan fortsatte mot grinden, bankade på den, skakade den, viftade med flaggor och ropade slagord. Soldaterna öppnade eld med gas- och chockgranater och gummimantlade stålkulor. En del demonstranter satte sig på marken, andra gick bakåt och kom sedan tillbaka, gång på gång. Några blev släpade iväg med ryggarna skrapade mot den steniga vägen och kvävda av tårgas. Arresteringar skedde. Skador behandlades.
När demonstrationen led mot sitt slut och deltagarna gick tillbaka mot Bil'in började traktens pojkar slunga sten mot soldaterna, som svarade med gummikulor. Jakt satte igång mellan olivträden, där de lättfotade pojkarna i allmänhet hade fördel.
Ibland började stenslungandet tidigare, när pojkarna på håll såg koncentrationen av trupper som lurade i byns planteringar och när demonstranter brutalt släpades iväg till arméfordonen. Men, enligt stående överenskommelse, utövade demonstranterna aldrig våld, inte ens när de släpades på den steniga marken eller blev sparkade och slagna medan de låg ner.
Kombinationen av ståndaktighet, broderskap och ickevåld är det som gjort Bil'in till ett riktmärke i kampen mot ockupationen.
BIL'INAFFÄREN HAR också ett annat ansikte som avslöjades i all sin fulhet under de senaste veckorna.
Högsta Domstolen har beslutat att sträckningen av staketet i denna sektor inte var grundat på säkerhetshänsyn, men var utformad för att utvidga bosättningen. För oss var detta naturligtvis inget nytt avslöjande. Var och en som har varit där, inklusive utländska diplomater, har med egna ögon sett att staketets sträckning var utformad så att Bil'ins mark blev de facto annekterad av Israel för ett stort nytt bostadsprojekt "Matityahu East", en utvidgning av bosättningen Matityahu (och Modi'in Illit och Kiryat Sefer) som sedan tidigare finns där.
Med ett andra beslut denna vecka beslöt Högsta Domstolen, för den falska "balansens" skull, att det husbyggnadsprojekt i Matityahu som redan står klart, också det på Bil'ins mark, kan stå kvar där och kan nu befolkas, trots det faktum att samma domstol tidigare har förbjudit det.
Och vem byggde Matityahu?
För några veckor sedan avslöjades en stor skandal. Missdådaren är ett byggnadsföretag Heftsiba som gick omkull och drog med sig de lägenheter som dess kunder redan hade betalt. Många av dem förlorade alla sina besparingar.
ägaren till bolaget flydde och spårades till Italien. Bolagets skulder uppgår till nära en miljard dollar. Polisen misstänker att rymlingen har stulit enorma summor.
Men hör och häpna, detta är samma bolag som byggt det ursprungliga bostadsområdet Matityahu och som avsåg att bygga det nya Matityahuprojektet på mark stulet med hjälp av "Säkerhetsstaketet". Bolaget har också byggt det monstruösa husprojektet Har Homa och andra bostadsområden inom de ockuperade territorierna.
Vem kan nu förneka vad vi under många år sagt, att bosättningarna är en enorm affärsverksamhet med miljarder och åter miljarder dollar, helt grundade på stulen egendom?
Alla vet att den innersta kärnan av bosättare, nationalist-messianska fanatiker, är redo att driva bort, döda och stjäla, eftersom deras Gud sagt till dem att göra det. Men runt denna kärna har samlats en stor grupp gangsters, egendomsoperatörer, som bedriver sin smutsiga och enormt lukrativa verksamhet bakom patriotismens förklädnad. I detta fall är verkligen patriotism en fristad för skurkar.
Talia Sasson, advokat som utnämndes av regeringen för att undersöka omständigheterna kring hur utposterna, de illegala bosättningarna, upprättats, kom fram till att de flesta ministerier och armékommandon bröt mot lagen och i hemlighet samarbetade med bosättarna. Det kan verka som de agerade utifrån patriotiska skäl. Jag har mina tvivel. Jag vågar gissa att det måste finnas hundratals poliser, tjänstemän och militärbefäl som har tagit emot stora mutor från affärsmän som har tjänat miljarder på dessa "patriotiska" transaktioner.
PS:
Mannen som är upphov till muren är Haim Ramon, vid den tiden en ledare inom Labor partiet. Ramon började som en av "duvorna" inom partiet (när det var populärt). Senare lämnade han skutan för Kadima partiet (när det var lönsamt).
Denna vecka föreslog Ramon att stoppa elektricitetsöverföringen från Israel till Gaza, som straff för de Qassamraketer som avfyrats mot Sderot. Det skall minnas att från början av ockupationen har Israels regeringar förhindrat att oberoende vatten- och elektricitetsanläggningar anlagts, för att försäkra sig om att Gazaremsan skulle vara på liv och död fullständigt beroende av Israel.
Nu föreslår Ramon att denna livsnerv skärs av, för att sänka Gaza i mörker, stoppa elektriciteten för sjukhus och kylskåp, som en kollektiv bestraffning - något som är en krigsförbrytelse. Hans regering har i princip antagit förslaget.
Om Bil'in representerar Ljusets kamp, representerar Ramon bokstavligen, Mörkret.
Uri Avnery
(Rapport och foton från segerdemonstrationen i Bil'in i fredags kan ses på
(övers. fr. eng. Sven Börtz)