Uri Avnery
1.9.07
En bräckt rörstav.
ÅR 701 f.v.t. belägrade den assyriske kungen Sanherib Jerusalem. I bibeln står skrivet vad den assyriske generalen Rab-Sake sa till Hiskia, kungen av Juda: " Du förtröstar väl nu på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta på honom."
De som skrev bibeln var så imponerade av denna utsago att de citerade den två gånger (2:a Konungaboken 18, 21 och Jesaja 36, 6).
Man måste förstå det historiska sammanhanget. Egypten var vid den tiden en stormakt. I hundratals år hade det dominerat alla sina grannar inklusive nuvarande Syrien, Libanon och Israel. Assyrierna var däremot en makt på uppgående. Efter att ha erövrat kungariket Israel i Samarien, den viktigaste av de två hebreiska kungadömena, försökte de ockupera det lilla kungadömet Juda som för sitt försvar var beroende av det mäktiga Egypten.
Juda höll ut. Av okänd anledning lyfte assyrierna sin belägring och drog sig tillbaka från Jerusalem. Kungariket Juda bestod sedan i ca hundra år tills babylonierna, som tog assyriernas plats, erövrade det. Egypten kunde inte skydda Juda. Vid den tiden hade Egypten verkligen blivit en bräckt rörstav.
USA ÄR den nutida arvingen till det gamla Egypten. Det är väldigt, rikt och starkt, en kulturell, ekonomisk och militär makt. Bush, Amerikas kung, dominerar världen liksom Farao, Egyptens kung, en gång dominerade den semitiska regionen. Och likt varje dominerande imperium vill USA behålla den existerande världsordningen och försvarar status quo mot alla makter i världen som söker göra uppror mot den ordningen.
Därför ser Israel sin speciella relation till USA som den främsta garantin för sin nationella säkerhet. Inga ockuperade territorier eller vapensystem kan ersätta för den navelsträng som förbinder Jerusalem med Washington - en relation som inte har någon paralell i den nutida världen och kanske inte heller i historien.
Många har försökt - och fortsätter att försöka - att förklara denna speciella relation, men ingen har ännu lyckats att till fullo förklara den.
Förhållandet har en ideologisk dimension: de två staterna skapades av immigranter från fjärran som tog över ett land och erövrade det från den ursprungliga befolkningen. Båda trodde att de var utvalda av Gud som hade gett till dem det förlovade landet. Båda började med ett brohuvud från vilket de gav sig av på en historisk march som tyktes omöjlig att hindra - amerikanerna "from sea to shining sea", israelerna från kustslätten till floden Jordan.
Förhållandet har en strategisk dimension: Israel tjänar det för USA absolut nödvändiga behovet av herravälde över Mellanösterns olja. USA tjänar Israels regerings strävan efter herravälde över landet fram till Jordan och att besegra den lokala befolkningens motstånd.
Förhållandet har en politisk dimension: USA har enormt inflytande i Jerusalem och Israel har enormt inflytande i Washington. Grunden för detta inflytande är de miljontals judar som emigrerade till Amerika för hundra år sedan. De utgör nu en mäktig och mycket välorganiserad samhällsgrupp med ett politiskt och ekonomiskt inflytande inom alla samhällsområden. Den sammanlagda makten av den judisk-sionistiska lobbyn och den kristna-evangeliska, som stöder Israels höger, är oerhört stark.
(Det finns en historia om en israelisk politiker som förslog att Israel skulle anslutas till USA som den 51:a staten. "är du tokig?" replikerade hans kollegor, "om vi vore en stat bland staterna skulle vi ha haft två senatorer och några kongressledamöter. Nu har vi minst 80 senatorer och hundratals kongressledamöter!")
åtskilliga små länder i världen ser vägen till Washington gå genom Jerusalem. När de vill ha USA:s ynnest etablerar de först nära relationer med Israel, som om vi var dörrvakter som inte kan passeras utan att betala mutor.
Detta inflytande är inte obegränsat, vilket en del tror. Jonathan Pollard affären har visat att den proisraeliska lobbyns samlade makt inte är tillräcklig för att ge en mindre israelisk spion nåd. Och Israel har nyligen misslyckats att hindra försäljning av stora mängder vapen till Saudiarabien (de får visserligen än mer hjälp gratis).
Inte heller är inflytandet enkelriktat. När USA ger Israel en direkt order lyder Jerusalem. Till exempel: när Jerusalem beslöt att till Kina sälja ett dyrbart spionflygplan, Israels industris stolthet, tvingade Washington Israel att annulera avtalet, vilket orsakade allvarlig skada på Israels relationer med Kina.
Men i Washington och Jerusalem finns det en djupt befäst tro att de två ländernas intressen är så nära förbundna att de inte kan särskiljas. Det som är bra för den ene är bra för den andre. Dessa siamesiska tvillingar kan inte åtskiljas.
INTE DESTO MINDRE är det värt att då och då komma tillbaka till den assyriske generalens ord för 2708 år sedan. Stormakter uppstår och stormakter faller, ingenting står stilla.
Det 20:e århundradet har kallats det "amerikanska århundradet". Vid dess begynnelse var USA bara ett land i utkanten av världen. Vid dess slut, efter två världskrig vilka avgjordes av den amerikanske jättens stigande makt, har den blivit den enda världsmakt, den alltings slutliga skiljedomare. Så till den grad att en lärd professor fantiserade om "Historiens slut" under amerikansk ledning.
Det 21:a århundradet kommer inte att bli ytterligare ett "amerikanskt århundrade". Man kan förutse en sakta men stadig nedgång i USA:s ställning. Europa enas, sakta men säkert, och dess ekonomiska makt växer stadigt. Ryssland håller gradvis på att åter bli en stormakt, hjälpt av sina enorma olje- och gastillgångar. Och, allra viktigast, de två befolkningsgiganterna Kina och Indien, klättrar snabbt på den ekonomiska stegen.
Förmodligen kommer ingenting dramatiskt att inträffa. USA kommer inte att plötsligt kollapsa, som Sovjetunionen, en gigant på lerfötter. USA kommer inte att gå under i militärt nederlag, som Nazityskland, vars storhetsvansinniga militära ambitioner baserades på en fullständigt inadekvat ekonomisk grund. Men USA:s relativa makt är i en oundviklig process av gradvis avtagande.
Händelserna i Irak är ett litet exempel. USA gick inte in i detta äventyr bara för att skydda Israel, som de två professorerna Walt och Mearsheimer hävdar i sina nya bok. Inte heller för att de ville befria det stackars Irak från en blodtörstig tyrann. Som vi här skrev vid den tiden, USA invaderade Irak för att få makt över Mellanösterns mycket betydelsefulla oljereserver och placera en amerikansk garnision i dess centrum. Nu sjunker USA, som förväntat, ner i ett träsk. Men ett land som USA, som kunde ta en skamlig flykt från Vietnam, kommer också att kunna absorbera det kommande fiaskot i Irak. USA:s militära makt, oöverträffad i världen, är baserad på dess aldrig tidigare skådade ekonomiska makt.
Men många små nederlag blir till ett stort. Kriget har skadat amerikansk prestige, självförtroende och moraliska anseende (Guantanamo, Abu Ghraib). Det fanns en tid då USA inspirerade till beundran i hela världen. Nuförtiden visar opinionsundersökningar att i nästan alla betydelsefulla länder en majoritet hatar USA. Den kolossala amerikanska nationella skulden bådar inte heller gott.
ÄR DET verkligen bra att binda upp sig på liv och död till USA:s öde. Bortsett från moraliska överväganden, är det klokt att lägga alla våra ägg i en korg?
En cyniker må säga: varför inte? Amerika dominerar fortfarande världen. Det kommet fortsätta att göra det länge än. Om och när USA förlorar kontrollen skall vi säga adjö och se oss om efter nya allierade. Det var så vi gjorde med britterna. Efter första Världskriget hjäpte vi dem att få det palestinska mandatet, och i gengäld hjälpte de oss att etablera det hebreiska samhället här. Till slut gav de sig av och vi stannade. Efter det hjälpte vi Frankrike och i gengäld gav de oss en kärnreaktor i Dimona. De försvann och reaktorn finns kvar.
Detta kallas "Realpolitik", verklighetens politik. Vi skall få från amerikanerna vad vi kan och sedan, om en generation eller två, så får vi se. Kanske kommer USA att förlora många av sina tillgångar. Kanske kommer USA sluta att stödja Israel när en ny verklighet förändrar dess intressen.
Jag tror inte att vår nuvarande politik är klok. Vår så kallade "realistiska" politik ser till verkligheten idag, men inte till verkligheten i morgon. Trots allt, vi grundade inte en stat för en begränsad tid men för generationer framåt. Vi måste tänka på morgondagens verklighet.
Otvivelaktigt kommer inte morgondagens värld att vara enpolig, endast amerikansk, men mångpolig, en värld där inflytande är uppdelat mellan många centrum, som Washington och Peking, Moskva och New Delhi, Bryssel och Rio de Janeiro.
Det skulle vara klokt att förbereda sig idag på denna morgondagens värld.
PÅ VILKET sätt?
Vid ett tillfälle liknade jag vår situation med en spelares då han vid roulettebordet hade en otrolig tur och framför honom bara växte och växte högarna med spelmarker. Han hade kunnat sluta vid rätt tillfälle, växla markerna till miljontals dollar och därefter leva lyckligt. Men han kunde inte. Så han fortsatte även när hans lycka vände, med förutsägbart resultat.
Vid detta ögonblick är vi på höjden av vår makt. Vår förbindelse med USA, som fortfarande är allsmäktigt, ger oss en ställning som går mycket över vår egen förmåga.
Detta är tiden att växla spelmarkerna mot pengar, byta ut våra tillfälliga vinster mot bestående tillgångar. Att ge upp de ockuperade territorierna och skapa fred, etablera goda relationer med våra grannar, slå djupa rötter i regionen så att vi skall kunna stå fast när Amerikas vilja och förmåga att till varje pris skydda oss har tynat.
Detta är än mer sant när vi tar i beräkning den islamska radikalism som är en naturlig reaktion på den amerikansk-israeliska axelns handlingar. Den Israel-Palestinska konflikten är den huvudsakliga orsaken till denna jordbävning, som en dag kanske utlöser en tsunami. För både oss och amerikanerna skulle det vara klokt att snart börja arbeta med att avlägsna orsakerna till detta naturliga fenomen.
Amerika är långt ifrån att vara en bräckt rörstav - nu. De som vill kan ännu en tid luta sig mot denna stav. Men det skulle vara klokt av oss att använda denna tid att försäkra oss om en existens i fred i den kommande världen.
Uri Avnery
övers. fr. eng. Sven Börtz
övers. länkar: