Uri Avnery
21.7.07
En fälla för dårar.
I EN KLASSISK amerikansk västern är skillnaderna mellan de Goda och de Onda så bländande tydliga som middagssolen i Colorado. De goda är bosättarna som får prärien att blomstra. De onda är indianerna som är blodtörstiga vildar. Hjälten är cowboyen, tuff, mänsklig, med en stor revolver eller två, ständigt redo att försvara sig.
Gerorge Bush som växte upp med denna myt, håller sig fortfarande till den nu när han är ledare för världens enda supermakt. Denna vecka presenterade han för världen en uppdaterad västern.
I denna västern, eller snarare mellanvästern, finns det också Goda och Onda. De goda är de "moderata" som är allierade med USA i Mellanöstern - Israel, Mahmoud Abbas och de proamerikanska arabregimerna. De onda är Hamas, Hizbollah, Iran, Syrien och al-Qaeda.
Det är ett enkelt manuskript. Så enkelt att en 8-åring kan förstå det. Slutsatserna är också enkla, de goda måste stödjas, de onda måste bita i gräset. På slutet kommer hjälten, George, att rida bort i solnedgången på sin stolte springare medan musiken når sin höjdpunkt.
DEN KLASSISKA västern visar oss naturligtvis inte när de heroiska pionjärerna stjäl land från indianerna. Eller när kavalleriet attackerar indianläger, bränner ner tälten och dödar invånarna, kvinnor, män och barn. Eller hur USA:s regering efter att ha skrivit under avtal med Indiannationen, bryter det ena efter det andra, och hur den driver vad som finns kvar in i karga regioner, långt före termen "etnisk rensning" började användas.
Förnekelse, går som en röd tråd genom den klassiska västernfilmen, liksom den gör i detta tal av Bush. Detta ges sitt främsta uttryck i det enkla faktum att ockupationen knappt nämns.
I det palestinska samhället, till exempel, pågår en kamp mellan de "moderata" och "extremisterna". Extremisterna mördar.
Varför är de mördare? Det finns inga varför. De är mördare eftersom de är mördare. Det ligger i deras natur. De föddes sådana. De moderata är moderata eftersom de är moderata. En del människor föds helt enkelt goda.
Därför är hela problemet ett palestinskt problem. De måste bestämma sig. De måste välja mellan moderata och extremister. Om de väljer de moderata kommer de att få allting de kan förställa sig, färgglada pärlhalsband och litervis av whisky. Om de väljer extremisterna kommer deras slut att bli bittert.
De israeliska judarna behöver inte välja mellan gott och ont. Varför? Helt enkelt för att det finns inga Onda bland dem. De bara är goda. De måste hjälpa de goda palestinierna. "Ge" palestinierna skattepengarna och ge dem till "premiärminister (Salem) Fayad". Inte till den palestinska regeringen, men till en särskild bestämd person, Bushs älskling.
Vad mer begärs av israelerna? De måste förstå att deras "framtid ligger i att utveckla områden som Negev och Galiléen - inte i att fortsätta att ockupera Västbanken". (Det är den enda gången ockupationen nämns.) De skall avlägsna ej auktoriserade utposter och upphöra med utvidgning av bosättningar. De må "finna andra praktiska vägar att reducera sina områden (på Västbanken) utan att minska på sin säkerhet". Underförstått, ockupationen kan fortsätta men det vore snyggt om vi gjorde något för att göra den mindre påtaglig.
För längesedan såg USA all bosättningar som illegala. När Israels regering fortsatte att utvidga dem införde James Baker, utrikesministern under fadern Bush, finansiella sanktioner mot Israel. Sonen Bush krävde först att alla bosättningar etablerade efter januari 2001 skulle avvecklas. Senare drog han tillbaka allt motstånd mot större bosättningar ("befolkningscenter"). I "Vägkartan" påbjöd han att Israel omedelbart måste frysa utvidgningen av bosättningarna. Nu nöjer han sig med en skenhelig uppmaning att "ta bort ej auktoriserade utposter" - det vill säga en del av dem som upprättats utan officiell auktorisering av Israels regering. Allt detta utan "annars" eller nämnandet av sanktioner.
Under de senaste åren har endast en sådan utpost, Amona, avvecklats, och denna vecka beslöt Ehud Olmert att benåda alla de fanatiker som var anklagade för att ha attackerat polisen under den operationen. Den israeliska regeringen vet att Bush endast gör en läpparnas bekännelse, och tar honom inte på allvar.
I MÅNGA KLASSISKA västernfilmer finns en bedragare som säljer patentmediciner som botar alla sjukdomar, huvudvärk och hemorrojder, tuberkulos och syfilis. George Bush har sin egen patentmedicin vilken dyker upp gång på gång i talet. Den skall läka alla sjukdomar och tillförsäkra den slutliga segern för Ljusets söner över Mörkrets.
På flaskans etikett står det: "Bygga palestinska institutioner".
Hur kommer det sig att vi inte har tänkt på detta förrän nu? Varför har vi jagat alla slags lösningar men inte funnit denna, så enkel, mitt framför ögonen på oss?
Det är ett Columbi ägg, den Gordiska knuten avskuren med ett svärdshugg av Alexander den store. Palestinierna har inga institutioner. De två goda människorna, "president Abbas och premiärminister Fayad... strävar efter att bygga en modern demokratis institutioner." Detta betyder: "säkerhetstjänster... ministerier som levererar tjänster utan korruption... steg som låter det palestinska folkets naturliga företagsamhet komma fram... lag och ordning..."
Allt detta under ockupation, bakom vägspärrar, murar och staket, medan huvudvägarna är spärrade för palestinier, medan Västbanken är hackad i bitar och avskuren från resten av världen. Och förresten, beträffande detta har Bush ännu en patentmedicin, all palestinsk export kommer i framtiden att gå genom Jordanien och Egypten, inte Israel.
I avsikt att förverkliga visionen att "bygga palestinska institutioner", sänder Bush sin pudel. Enligt Bush är Blairs enda uppgift denna: "att samordna internationella ansträngningar för att hjälpa palestinierna att etablera institutionerna för ett starkt och varaktigt fritt samhälle." (Som t.ex.? Egypten? Saudiarabien? Jordanien? Pakistan? Marocko? Eller kanske Irak?
Låt oss hoppas ingen är ohövlig nog att nämna det faktum att palestinierna höll demokratiska val till sitt parlament för inte så länge sedan, under strikt övervakning av ex-president Jimmy Carter. Vad Bush beträffar så hände inte det, eftersom majoriteten av folket röstade på Hamas. Bush nämner endast det val som hölls tidigare, då Mahmoud Abbas blev vald till president, praktiskt taget utan opposition. Allt annat har suddats ut.
Så är detta den nuvarande visionen: "demokratiska palestinska institutioner" kommer att vara på plats, ingen korruption (som i USA och Israel), och "dugliga säkerhetsstyrkor" kommer att var i funktion, och Hamas kommer att elimineras, och de beväpnade fraktionerna kommer att avväpnas, och alla attacker mot Israel kommer att stoppas, och Israels säkerhet garanteras, och provokationerna mot Israel upphör, och alla kommer att erkänna Israels rätt att existera som "en judisk stat och hemland för det judiska folket", och alla avtal som skrivits under i det förflutna kommer att accepteras - sedan "kan vi snart påbörja allvarliga förhandlingar för skapandet av en palestinsk stat." Wow!
Vilken underbar mening! "Snart" - utan tidtabell. "Seriösa förhandlingar" - utan att bestämma ett datum för dess slutförande. "En palestinsk stat" (åter igen i obestämd form, vilket Bush tycks avsky) - utan bestämda gränser. Men det ges en vink, "ömsesidigt överenskomna gränser som reflekterar tidigare gränsdragning och nuvarande verklighet, och ömsesidigt överenskomna justeringar." Vilket betyder att bosättningarna och mycket annat kommer att anslutas till Israel.
DET VERKAR som om talskrivarna, efter att ha avslutat jobbet, noterade att det var pinsamt utan innehåll. Ingenting nytt, ingenting som skulle kunna ge en respektabel tidning anledning till en större rubrik.
Jag föreställer mig en mediarådgivare säga: "Herr president, vi måste lägga till någonting som ser nytt ut." Således föddes det "internationella mötet".
"Jag kommer att sammankalla ett internationellt möte denna höst, med representanter från nationer som stödjer en tvåstatslösning, motsätter sig våld, erkänner Israels rätt att existera, och förpliktigar sig till alla tidigare överenskommelser mellan parterna. Nyckeldeltagarna vid detta möte kommer att vara israelerna, palestinierna och deras grannar i regionen. Minister Rice kommer att vara ordförande vid detta möte."
Underbart. Ett möte som ännu inte har något datum, men har en årstid. Och för vilket ännu ingen plats har bestämts, och ingen lista på deltagare, och inga planerade mål utöver det allmänna uttalandet: "Hon (Condoleezza) och hennes motparter kommer att granska framstegen som har gjorts för att bygga palestinska institutioner. De kommer att vara öppna för nya idéer och effektiva sätt att stödja vidare reformer. De kommer att stå till tjänst med diplomatiskt stöd för parterna i deras ömsesidiga diskussioner och förhandlingar, så att vi kan komma framåt på en framgångsrik väg till en palestinsk stat." Mötet kommer till exempel inte att granska framstegen som gjorts för att avveckla utposterna.
Det är inte en tillfällighet att Bush uteslöt att nämna regeringarna som han avser att inbjuda. Tydligt är att han vill försöka att uppfylla en av Olmerts mest eftertraktade drömmar, ett officiellt möte med en hög representant för Saudiarabien. För Olmert skulle detta vara en enorm framgång, ett officiellt möte med det viktigaste arabiska landet som inte har något fredsavtal med Israel. Ett möte för vilket han inte kommer att behöva betala något pris. En gratis lunch.
Det är tveksamt huruvida denna önskan kommer att uppfyllas. Saudierna är mycket försiktiga. De vill inte gräla med någon part i regionen - inte med Syrien (som inte kommer att inbjudas trots att de är en "granne" till israelerna och palestinierna) och inte med Hamas. Till skillnad från Egypten, Jordanien och Palestinska myndigheten, kan Saudiarabien inte mutas med pengar, det har själva tillräckligt.
DET SLUTLIGA målet är en "palestinsk stat", "tvåstatslösningen". Det är ett mycket avlägset mål. Inte för ingenting kallas det för en "politisk horisont", eftersom en horisont som bekant drar sig undan när man försöker närma sig den.
I sin dikt "Om", beskriver Rudyard Kipling alla de prov en engelsman måste utstå för att betraktas som en "man". Ett av dem lyder: "Om du tål att höra sanningen som du har uttalat/ Tilltrasslad av skojare för att göra en fälla för dårar,"
Vi, den lilla grupp av israeler som reste baneret för "tvåstatslösningen" för mer än femtio år sedan, måste nu uthärda hur George Bush gör den till en trasa för att dölja sin nakenhet. I hans mun är den en tom, bedräglig och lögnaktig slogan. Bara en dåre kommer att falla i denna fälla.
Som Chaim Weizmann, den framstående sionistledaren och Israels förste president, en gång sa: "Ingen stat ges till ett folk på ett silverfat." Palestinierna kommer inte att få sin stat utan kamp, inte som en allmosa av Bush, inte heller som en "gest" av Olmert. Nationer uppnår sin frihet genom politisk och militär kamp. Varje strid, med våld eller inte våld, är en fråga om makt.
Och makt betyder främst av allt: Enighet.
Uri Avnery
Lista över Uri Avnery artiklar på svenska.
(övers. fr. eng. Sven Börtz)
(övers. länk: Bushs tal om Mellanöstern) upp