En sommardag med daggfriskt gräs, träffade jag en trevlig kanin på Margaretaplatsen i Helsingborg. Jag föreslog att vi skulle gå till gungorna nere vid stranden. De är utmärkta som ersättning för båt, med Sundet och vågorna i fonden.
Vi gungade och tävlade i vem som kunde hoppa längst ut från gungan. Hon vann eftersom hon kunde trycka ifrån så bra med sina kraftiga bakben. Sedan drack vi vin och tittade varandra djupt i ögonen. Detta är kärleken tänkte jag, då jag plötsligt upptäckte att hon inte var kanin. Jag började bli orolig och ville genast gå hem. Men hon ville absolut att vi skulle äta på restaurangen bredvid.
Därinne satt mänga gäster och de flesta åt lammstek. Jag föreslog kokta morötter, men då kunde hon inte förhindra en fnysning. Det blev lammstek för henne medan jag försiktigt läppjade på en sparrissoppa.
Men efter mer vin hämtade jag mod och började känna mig lättare till sinnes. Vi tog en promenad, tittade på solnedgången och hon förde sakta sina läppar mot mina. Det var det sista minnet av vårt möte.
Sven Börtz