Plötsligt förändrad

            Jag hade just tänkt skriva om hur tunga dessa dagar är då allt är grått och trist, över mig och under mig, på himmel, hav och på jord, massuppsägningar, krig, förstörelse och död, då plötsligt jag erinrade mig att nu är Barak Obama president, då lyfte alla svarta moln från min panna.

            Jag hade tänkt skriva om hur molnen sveper gråa och tunga in över gator och torg och in i mitt tomma huvud, där de stannar och snurrar runt bland dystra tankar och förvandlar allt i mig till tristess. Men så kom jag på att nu är Obama president, då blev jag glad igen.

            Jag skrev att "Goddag tristess" var min dagliga hälsningsfras. Vad är det för mening med att du stiger upp, frågar hon. Jag gör det i alla fall, kanske finns i fjärran ett vagt hopp. Ja nu vet jag att det hoppet heter Barak Obama.

            Jag talade om att mina skor har sulor av järn och att rocken är gjord av bly och passar i färg med molnen; och att halsduken kändes som en snara, mössan en täckande huva, vad skall jag se på när allt är grått. Men nu är det alls inte så, nu är det bara Barak Obama i mitt sinne, nu kommer det att bli vår långt innan vintern är slut.

            Och häromdan när jag kom ut på gatan tyckte jag inte det var någon skillnad mellan asfalten och mig, lika tillplattad och lika grå. Så är det inte nu, Barak Obama har dragit mig upp och jag är nu pigg som en studsiboll.

<<                      ^^                   >>